Magdalena Moreno. Foto:  Consejo Nacional de la Cultura y las Artes, Chile.

Intervju med nya IFACCA-chefen Magdalena Moreno

The International Federation of Arts Councils and Culture Agencies (IFACCA) är ett globalt nätverk för institutioner som motsvarar Kulturrådet eller (för de länder där bidrag till konst och kultur beslutas på regeringsnivå) Kulturdepartementet. Medlemmarna är kulturinstitutioner i över 70 länder. Kulturrådets generaldirektör Staffan Forssell är en av styrelseledamöterna. Den 27-29 september ägde IFACCA:s European Chapter-möte rum i Århus i Danmark, där Staffan Forssell självklart deltog. Inför detta internationella möte gjorde vi en intervju med Magdalena Moreno som nyligen tillträdde som vd för IFACCA.


IFACCA:s nästa möte ska hållas i Århus i Danmark. Vad står på agendan?

Vi ser fram emot att välkomna de 30 representanterna från våra medlemsinstitutioner på European Chapter-mötet i Århus. Vi kommer att diskutera en mängd ämnen som våra medlemmar har identifierat som de viktigaste för deras respektive verksamheter för tillfället. Bland annat rör det sig om digitalisering och dess effekt på institutioner som stöttar konst och kultur; hur man ska bemöta den förändrade situationen vad gäller migration och flyktingströmmar och hur man ska utforma strategier som stöttar flyktingar och bygger interkulturella samhällen; att stötta rörlighet och samfinansiering inom bilaterala eller multilaterala kulturarrangemang och samarbetsprogram; allmänintresse och värdet av utvärderingar. Vi kommer också få höra Jesper Hermansen, direktör för danska Slotts- och Kulturstyrelsen, som ska berätta om det kulturpolitiska landskapet i vårt värdland. Och Ib Christensen, kulturchef i Århus kommun, kommer presentera Århus som europeisk kulturhuvudstad 2017. Århus har utvecklat ett kulturprogram och vi kommer att besöka Aros Museum tack vare stöd från Slotts- och Kulturstyrelsen.

Vad tror du kommer bli det mest diskuterade samtalsämnet under mötet?

Det kan vara svårt att förutse vilket ämne som kommer generera mest samtal, eftersom medlemmarna på naturlig väg hittar de konversationsområden som är mest relevanta för dem och mogna för diskussion. Jag föreställer mig dock att samtal som rör ämnena digitalisering och migration kommer bli långa och engagerade. Dessa frågor identifierades som gemensamma för alla våra medlemmar vid vårt ledarskapsseminarium som vi höll på Valletta i Malta oktober 2016. Det blev en rejäl diskussion kring dessa frågor under den sessionen. Dessa ämnen kommer också utforskas under våra två kommande D’Art-rapporter under 2018, så det är en diskussion som vi kommer fortsätta med under de kommande åren.

Du är relativt ny på din position som verkställande direktör för IFACCA. Vad har du för vision och vilka kommer bli dina huvudsakliga fokusområden i ditt ledarskap för IFACCA?

Vår vision förblir aktuell för en värld där konst och kultur blomstrar och erkänns av regeringar och folk för dess bidrag till samhället. Och vårt syfte, att hjälpa våra medlemmar att lyckas med sina uppdrag, är mer relevant än någonsin. Men den emfas på hur vi engagerar oss och levererar våra tjänster till våra medlemmar kommer att förstärkas genom partnerskapsmodeller, samarbeten och genom att försäkra att medlemmarna utbyter idéer och praktiska erfarenheter från alla kontinenter och på flera språk. Min ledarskapsstil är inkluderande, reflekterande och med en dialog som är porös och följsam. Min intention är att röster från olika delar av världens utvecklade länder och utvecklingsländer kommer samman och går insikt i varandras arbeten. Det kan inte finnas en hierarki inom kunskapsdelning. Vi är alla varandra till gagn. 

Våra program kommer att kopplas till alla våra kanaler. Vi har en kunskapshub som ska inkludera nätverkande och lobbande för kritiska frågor som våra medlemmar och kultursektorn konfronteras med. IFACCA kommer att fortsätta med sitt unika internationella perspektiv för att erbjuda meningsfullt ledarskap runt transparens, konstnärlig yttrandefrihet, konstnärers rättigheter, mångfald i alla dess former, och som alltid kämpa för det allmännas investering i konst och kultur, med mera.

Eftersom vi är en medlemsorganisation är det viktigt för sekretariatet att svara på de prioriteringar som våra medlemsinstitutioner gör och fokusera på aktiviteter som reflekterar dessa. Sedan jag tog tjänsten som verkställande direktör har jag omorganiserat sekretariatet för att öka vår möjlighet att tjäna och engagera oss med våra medlemmar. Vi har precis lanserat ett stort projekt som går ut på att vi konsulterar våra medlemmar, ett projekt vars resultat kommer hjälpa oss att staka ut den framtida riktningen för IFACCA.

Dessutom kommer förändringar i kommunikationen och det digitala landskapet att påverka vårt arbete, liksom det påverkar våra medlemmar, så vi kommer försäkra oss om att vi har kapaciteten och verktygen som behövs för att dela information, lära av varandra och utbyta idéer. Detta kommer att vara viktigt när vi fortsätter att adressera komplexa globala utmaningar.

Du har en central position och ett unikt perspektiv på vad som händer i kultursfären globalt sett. Vilka är kultursektorns huvudsakliga utmaningar det kommande året, som du kan se? Finns det några tendenser som är gemensamma globalt eller är utmaningarna i allmänhet uppdelade geografiskt och politiskt?

Det finns globalt sett vissa överlappande ämnen som exempelvis folkomflyttningar med anledning av militära konflikter, klimatförändringar och frågor som rör politik och ekonomi. Nyckelfrågor som hur vi ska skapa nya gemenskaper, hur vi ska se till att konstnärerna och de som sysslar med konst och kultur har en möjlighet att komma i kontakt med kollegor på platserna som de har flyttat till. Vad är det för projekt som ska utvecklas för detta syfte? Hur kan institutioner för konst och kultur genomföra initiativ inom social omvandling, kulturell demokrati och breddande av estetiska praktiker?

Digitalisering är en annan stor global utmaning och möjlighet: hur man ska engagera yngre målgrupper, hur man ska ta fram initiativ och policies när tekniken utvecklas med sådan hastighet att när tiden för implementering är inne så är det som ska implementeras redan föråldrat. Sedan har vi skapandeaspekten – å ena sidan digitalisering som ett verktyg för innovation för nya konstnärliga praktiker, å andra sidan frågan om hur man ska skydda konstnärligt innehåll och copyright i cyberrymden. Vissa länder omfamnar detta snabbt, andra har inte tillräcklig tillgång till tekniken. En brinnande fråga är hur vi ska jämna ut denna spelplan?

Regionalisering kontra centralisering är en annan intressant fråga som uppkommer gång på gång. Det tycks vara cykliskt. Hur man arbetar med provinsiella eller regionala eller kommunala institutioner kontra hur man gör med nationella nätverk. Hur man ser till att skapandet och deltagandet, och framförallt möjligheten därtill, inte bara äger rum i huvudstädernas centrum utan också på landsbygden, och hur man ska bygga upp kapacitet där det behövs.

Flera lokala frågor tenderar att handla om förändringar i den kulturella infrastrukturen och huruvida konst- och kulturvärlden engagerar sig eller inte. De nyckelfrågor som våra medlemmar belyser är vad som styr våra teman och ämnessidor på IFACCA:s hemsida, som en värdefull källa för medlemmarna och för det internationella samhället i allmänhet.

Yttrandefrihet är väldigt viktigt och ett ämne som diskuteras flitigt i Sverige, medan vissa IFACCA-medlemsländer har väldigt annorlunda perspektiv på frihet och demokrati. Hur fungerar det att diskutera kultur med deltagare från så olika kontexter?

Nyckeln i sådana diskussioner, liksom i alla våra diskussioner, är respekt. Vi erkänner att i många länder är frihet för konstnärligt uttryck och kulturell demokrati en hörnsten i deras nationsbyggen och värderingar, som i Sverige. Vi hyllar detta och framhärdar behovet av diskussioner på detta område. Samtidigt erkänner vi att kultursektorn ser olika ut i olika länder och vi respekterar kulturella koder som hyllar mångfalden av kulturer runtom i världen. IFACCA tror att inkluderande samhällen blomstrar när det finns en levande konst- och kulturvärld. Vårt mål är att dela sådana exempel med länder som har andra inställningar. IFACCA är inte en mellanstatlig organisation och det finns en anledning till detta. Våra samtal leds av syftet att främja konst och kultur och att våra medlemsinstitutioner ska ha verktygen och stödet att leverera på sina respektive nationella agendor för konst och kultur. Diskussionerna är öppna, porösa och reflektiva. Sådana utrymmen möjliggör förståelse för skillnader och har förmågan att öppna nya kapitel i strategierna och stödet för konst och kultur. Sverige är en nyckelallierad på denna front.

2018 har utnämnts till europeiskt kulturarvsår. Institutioner och projekt runtom Europa kommer fokusera extra på vårt kulturarv. Kommer IFACCA att arbeta med kulturarv på något speciellt sätt under 2018?

Vissa av våra medlemsinstitutioner arbetar med kulturarv eller har det sin portfölj, så det är absolut ett område som vi är intresserade av och upprätthåller kunskap om.  Dock är vårt huvudsakliga fokus kulturpolitik och stöd för konst och kultur som praktiseras. Vi har i nuläget inga planerade projekt som enbart handlar om kulturarv – men det innebär inte att vi inte skulle vara intresserade att höra från våra medlemmar om sådana, i fall det finns möjlighet. Detta skulle faktiskt kunna upp som ett starkt intresse från våra medlemmar genom den aktuella konsultationsprocessen.

Runt 50 procent av våra medlemmar består av kulturdepartement, och vi har märkt att en hel del nyligen har slagit samman konst, kultur och kulturarv i en och samma portfölj – exempelvis danska Slott- och kulturstyrelsen, eller Chiles ministerium för kultur, konst och kulturarv.

Vilka är fördelarna, som du ser det, med att arbeta tillsammans globalt med frågor som rör utveckling av kultur och konst?

Jag tror att det är viktigt att vi inte arbetar i silor. Det vi upplever i en av våra kulturinstitutioner has förmodligen, i någon utsträckning, hänt i en annan medlemsinstitution. Att ha möjligheten att utbyta kunskap och dela lärdomar i en konfidentiell miljö innebär att vi är på en plats där vi kan göra mer välinformerade beslut. Att vara ansvarig för investeringar från det allmänna och stödja konst och kultur är en ganska så viktig uppgift och kan tidvis kännas väldigt isolerat. IFACCA erbjuder ett rum där man kan vara del av en grupp människor som förstår och kan värdera många av utmaningarna – och, såklart, även många av glädjeämnena.

IFACCA tror också att vi behöver bli bättre på att kommunicera vikten av konst och kultur med företrädare för andra politiska områden och regeringsdepartement. I agendan för utveckling ser vi ibland att kultur inte finns med på bordet. Vi tror att om man ska handskas med frågor för det nya årtusendet, som fattigdom, könsdiskriminering, barnmisshandel, klimatförändring och vilken stor utmaning som helst, så behövs konst och kultur, eftersom det är själen i alla samhällen eller gruppgemenskaper. Konst har förmågan att utmana oss och rannsaka oss liksom att ge oss skönhet och glädje.

Staffan Forssell, vår generaldirektör, är styrelseledamot i IFACCA. Kan du beskriva honom eller hans roll inom IFACCA?

Jag skulle vilja beskriva Staffan Forssell med tre ord: skarp, generös och intuitiv. Skarp eftersom han, liksom vissa andra styrelseledamöter, håller oss alerta – han provocerar, utmanar och ställer tuffa frågor. Jag uppskattar detta. Det ser till att det vi gör är värdefullt, relevant, rättvist och transparent. Han är också skarp i den bemärkelsen att han har en kvick humor. Generös eftersom han delar med sig av sina erfarenheter samtidigt som han är väldigt öppen för andra idéer och tillvägagångssätt. Vi får höra om det imponerande arbetet i Sverige och han engagerar sig i andra länder på en jämlik nivå. Och intuitiv eftersom han tänker utanför boxen, tycker om att utmana status quo om det innebär att det är rättvist, förnuftigt och erbjuder en möjlighet att vara innovativ och tänka och göra annorlunda.

Intervju: Linda Söderberg

Översättning: Nicholas Ringskog Ferrada-Noli

Header logo