Hur kom det sig att du blev översättare av svensk litteratur?
– När jag var femton år bestämde min mamma att vi skulle flytta till Sverige. Under de kommande åren fick jag gå i ett svenskt gymnasium i Helsingborg, lära mig svenska och börja läsa svenska böcker. Jag saknade mina polska vänner något otroligt, så som bara en ung person kan sakna. Varje vecka gick jag till postkontoret med ett tjockt kuvert fyllt med torkade blommor och flera sidor A4-ark där jag framför allt berättade för vännerna om böcker jag hade läst och gillat.

– Ganska snart upptäckte jag att många av mina älsklingsdikter och noveller saknades i polsk översättning, därför började jag översätta hela fraser och verser. Efter universitetsstudier i litteraturvetenskap blev jag antagen till ett utomordentligt översättarseminarium på Södertörns Högskola. Här förstod jag att de översättningsförsök jag gjorde som ungdom borde ha stannat kvar i de för länge sedan gulnade kuverten någonstans på vinden hos mina vänner. En text, en viktig och vacker text är inget att leka med. Det är på största allvar.  

Vad sliter du mest med när svenskan ska övergå till polska? 
– Sliter? Kom igen. Mitt jobb handlar mycket om att söka, bläddra, tänka, stryka, fråga, inte kunna sova, söka igen, äntligen finna och ångra sig. Att ”slita” är ett verb som närmar sig döden och översättning gör att jag med varje mening känner mig närmare livet.

– Men jag har alltid tyckt att det svenska havet är omöjligt att skriva om på polska. Svenskar har alltid levt väldigt nära havet, medan Polen under långa historiska perioder har varit utan kustlinjen. Därför är polska språket rotat i myllan, jorden, fältet och i skogen. Det var spännande, och svårt, att översätta Tove Jansson som är en mer havsnära författare än någon annan.    

Vilket är ditt drömprojekt att få översätta? 
– Drömprojekt? Jag sysslar med dem hela tiden. En sommar för kanske två år sedan, läste jag Per Molanders ”Allt är vågor” om Virginia Woolf och fysiken. Konceptet att förklara naturlagar och fysikens framsteg genom en viktig roman från 1900-talets början är helt fantastiskt. Sedan dess har jag gått och funderat på boken, från och till berättar jag om den för någon förläggare. Men jag gillar inte att pressa. Om jag letar efter ett förlag för en bra bok, vill jag att redaktören ska känna lika starkt för titelvalet som jag. Annars får det vara. Det värsta som kan hända en bra bok är en förläggare som inte är övertygad om dess värde.  

Kulturrådet ger bidrag till litterära evenemang i utlandet och till översättning av svensk litteratur och översättning av svensk dramatik som sätts upp på teatrar i utlandet.