Text: Florida Pavlovska, biblioteksassistent på Oxie bibliotek som är en av de romska läsambassaderna.

Det kändes fruktansvärt orättvist och jag tog hemskt illa vid mig. Redan när jag var barn blev vi romer orättvist behandlade, och jag började fundera: ”Varför måste det fortsätta att vara på det här viset?” Någonstans kände jag att det måste bli ett slut på det, för vi romer har också rätt att bli rättvist behandlade. Alla barns värde är lika viktigt, och ingen ska behöva känna sig utanför eller nedstämd bara för att man är rom.

Biblioteket ställde upp

Jag bestämde mig för att ta kontakt med personalen på biblioteket i Oxie. Jag hade hört att de var intresserade av tvåspråkiga sagostunder på lovariska, och de blev väldigt glada när de hörde att jag ville läsa för barnen. Jag berättade då för de romska barnen och deras föräldrar att jag skulle ha tvåspråkiga sagostunder på lovariska och att jag hoppades att de skulle låta sina barn får delta.

Föräldrarna sade: ”Såklart får de delta, Florida. Detta är ju helt fantastiskt! Va kul att du ska berätta sagor på barnens modersmål!”

Föräldrarna frågade också mig om jag verkligen fick lov att göra det på ett bibliotek. Jag svarade: ”Ja, det får jag, för personalen på biblioteket är helt fantastisk.”

Förtroende och tillit är grunden

Det är inte enkelt att få romska familjer att gå in på biblioteket, för att de flesta har blivit svikna och diskriminerade av samhället. De förlitar sig inte så gärna på något som har med samhället att göra. Därför har det varit en fördel för Oxiebiblioteket och våra sagostunder att jag har varit en del av det. Jag är någon som föräldrarna känner och har förtroende för. De vet att jag vill deras barns bästa.

Inför första sagostunden fick jag börja med att översätta boken vi skulle läsa. Det kom både barn och vuxna, och både barnen och föräldrarna kände sig himla speciella eftersom sagostunden var just för de romska barnen. Barnen var så taggade och ville att jag skulle börja direkt när de tog sina första steg in i rummet, och de var otroligt intresserade av att lyssna på orden i berättelsen.

Efter sagoberättelsen pysslade vi utifrån teman i boken och fikade ihop. Allt kändes väldigt speciellt för både mig, barnen och deras föräldrar.

Redan innan vår första sagostund hann ta slut frågade barnen om när vi skulle ha nästa. De bad mig fråga om de inte kunde få ha den direkt, och jag fick dyrt och heligt lova dem att vi skulle träffas igen och att jag i god tid skulle berätta när nästa gång skulle bli. Jag hade nämligen redan pratat med personalen om att det skulle bli fler gånger.

Barnen kände sig välkomna och längtade tillbaka

Dagen därpå träffade jag några föräldrar som inte själva varit med på vår sagostund men där deras barn varit med. De berättade barnen hade haft det väldigt trevligt på sagostunden och att de inte kunde sluta prata om ord som lät så kul på lovariska, till exempel ordet karnalo, som betyder igelkott. Barnen hade även berättat hur fint de ha blivit bemötta och att de kände sig varmt välkomna så fort de klev in på biblioteket.

Återigen berättade föräldrarna hur glada de var för att jag vill göra detta för deras barn och hur det värmde både dem och barnen inombords.

Efter någon vecka kunde jag meddela att det ska bli sagostund igen. Jag tog kontakt med barnen och deras föräldrar, som jag lovat, och berättade vilken dag det skulle bli. Barnen blev himla glada och ropade: ”YES, DET SKA BLI AV IGEN!”

Energin sprids från barnen till mig

Återigen fick jag översätta en bok som vi kunde läsa på sagostunden. Barnen var lika taggade den här gången och såg fram emot vår stund tillsammans. Barnen lyste av glädje och det spred sådan energi till mig.

Efter den andra sagostunden träffade jag på en lärare på mina barns skola. Läraren frågade mig om jag visste vem som berättade sagor för barnen i biblioteket. Jag svarade henne att det var jag, vilket läraren redan misstänkte. Läraren tyckte att det var kul att jag gör detta för barnen och berättade också att barnen inte kunde sluta prata om det på rasterna och att det syntes sådan glädje i barnen.

Själv mår jag så bra av sagostunderna – både före, under och efter. Bekräftelsen och uppskattningen från barnen ger mig så mycket. Jag har berättat sagor för barn i flera år, men har aldrig upplevt något liknande förut!

Läs mer

Romska läsambassadörens dröm blev sann

"Tillsammans kan vi göra allt"

Om romska läsambassader

Reflektioner kring romska läsambassader på folkbibliotek

Det skrivna ordet bygger broar mellan människor