– Grattis till priset! Var det väntat eller vad är dina tankar kring att du fick priset?

– Tack! Det var inte alls väntat, men mycket välkommet naturligtvis. Min roman heter Europa och när jag förstod att den var nominerad trodde jag aldrig att den skulle vinna just av det skälet.

– Kände du till priset sedan tidigare?

– Jag hade hört talas om det, men jag hade ingen uppfattning om hur det delades ut eller till vilka. Men jag har också haft ganska dålig koll på priser och aktiviteter inom litteratursektorn.

– Vill du berätta lite om din bok Europa?

– Det är en roman som skildrar två individer, Nina och Nikita. Båda har de rötter i Ryssland men har bott större delen av livet i Frankrike. Det är en skildring av en sorts inre, inåtvänd exilvärld som har uppstått mellan de två. Det börjar med att Nikita rymmer som fjortonåring och stan­ nar kvar i Paris, och lär känna den äldre Nina, som låter honom bo hos sig. Romanen inleds många år senare, när hon dör, och är skriven av Nikita som ser tillbaka på sitt liv de senaste trettio åren. Den är ett sorgearbete, ett försök att förstå både henne och exilerfarenheten. Den är också ett litterärt experiment, i den meningen att formen här är minst lika viktig som innehållet.

– Prisutdelningen var i november och nu har det gått ett tag. Har du någon reflektion kring vad priset har betytt eller kan komma att betyda för dig och ditt författarskap?

– Offentliggörandet kom väldigt tidigt, strax efter att romanen kom ut, så jag tror att det är möj­ ligt att det på ett visst sätt påverkade mottagandet i Sverige, som varit oerhört positiv. Sedan har boken prisnominerats och fått flera andra priser, den har nått ut till en publik som jag inte trodde skulle ha intresse av den. Så det är mycket kul. Det kändes som startskottet. Det låter ju också oerhört bra, när man säger det, själva namnet på priset.

Sedan var prisutdelningen och allt kring ceremonin också mycket kul. Det var trevligt att träffa alla människorna, både dem som jobbar med priset och dem som vunnit det. Jag passade till och med på att göra lite research för min kommande bok, eftersom det fanns folk från hela Europa där som jag kunde prata med, mycket bekvämt. Det var en väldigt fin erfarenhet, faktiskt.

– Har du någon kontakt med de andra tolv författarna som också fick priset

– Nej, inte för tillfället, men vi kommer säkert att springa in i varandra på ett eller annat sätt. Tillställningen i Bryssel, mycket välorganiserad sådan för övrigt, skapade en sorts gruppsam­ hörighet. Och många roliga minnen.

– Har du märkt ett ökat internationellt intresse och/eller förfrågan om översättningar av din bok till andra språk?

– Ja, till flera mindre och först och främst östeuropeiska språk, vilket säkert har att göra med det stödsystem och paketöversättarstöd som finns i samband med priset.

– Det här priset var inget du sökte för själv, men har du tidigare sökt EU-priser eller EU-stöd för residens, resor och utbyten inom ditt arbete?

– Nej, det har jag inte gjort. Jag har knappt varit medveten om att de finns.

– Tror du att du kommer söka medel från Kreativa Europa eller andra EU-program längre fram?

– Ja, det är inte uteslutet, om jag orkar sätta mig in i hur man gör. När mina barn är lite större hoppas jag kunna återgå till en åtminstone lite mindre platsbunden verksamhet, såsom fallet var förut för mig. Som det är nu är jag fast på en plats, och det är ingen ekonomisk fråga egent­ ligen.

– Har du genom priset blivit mer intresserad av internationella utbyten och är det viktigt för dig att ha kontakt och träffa andra författare?

– Som författare består ens internationella utbyte först och främst av läsning. Det är därför inte speciellt viktigt för mig att träffa andra författare, ibland kan det rent av vara av ondo. Men ibland behöver jag få kontakt med en lokal del av den europeiska kulturen, och då är sådana tillfällen alldeles utmärkta. Men för att se vad folk gör, vilken litteratur som skrivs – där finns det ju bara ett sätt, och det är läsning. Just därför är hela översättarprogrammet kring priset så fundamentalt. Som antologin som tas fram med verk av oss som fick pris och som översätts till engelska eller franska. Och all översättarverksamhet över huvud taget.

– Har du något tips till författare som vill nå ut med sina arbeten internationellt?

– Jag antar att en i dagens litteraturvärld först och främst måste skaffa sig en agent om en vill nå ut. Sedan ska en lyssna på agenten och göra som den säger. Jag har själv ingen agent: mina böcker brukar kallas för “litterära”, det innebär att de är ointressanta för agenturerna. Att vinna det här priset är delvis lite som att få en pseudoagent, någon som hjälper till att göra ens namn lite mer känt, men som inte härstammar från den kommersiella bokvärld som jag är främmande inför.

Det finns en bokvärld och en litteraturvärld och dessa har väldigt lite med varandra att göra. Pengarna finns i den förra och således också agenterna. Mitt tips till en författare är: utöva ditt yrke, det vill säga: skriv litteratur. Resten är ovidkommande.

– Vi har alla blivit påverkade av covid-19-pandemin, men skulle du säga att det även påverkat ditt arbete?

– Både ja och nej. Jag skriver en typ av litteratur, skildrar ofta så att säga en typ av personer som redan lever i “karantän”. Men kanske ändå. Den roman som jag skrivit nu, de senaste åren, är mycket mer socialt interaktiv än mina tidigare böcker, och kanske är det ett uttryck för en viss längtan efter en mer traditionell social miljö. Jag kan inte säga att jag upplever den speciellt akut dock. Jag har heller aldrig varit finansiellt beroende av uppträdanden eller liknande, det har ju egentligen inte funnits något allmänintresse kring mitt författarskap, så det har inte påverkat mig heller. Mitt arbete har alltid varit att sitta för mig själv och skriva och det går också i pandemins tider.

Det som påverkat mig praktiskt däremot är nedsläckandet av samhället här i Frankrike. Vi hade ett litet barn redan och vi fick ett till mitt under nedstängningen och det var en ganska speciell erfarenhet. Men också att sedan sitta inlåst med dessa två barn i en liten lägenhet, utan möjligheten att gå ut, eller ens gå till en park, eftersom alla parker och lekplatser i Paris var låsta. Erfarenheten av att alla som hade pengar omedelbart gav sig av. Inte bara den känsla av maktlöshet som en sådan situation skapar, och ett visst förakt för samhället i stort måste jag säga, utan också erfarenheten av det ovetenskapliga i detta, av det orimliga, av en sorts social hysteri, är något jag tar med mig, tror jag. Jag tror att pandemierfarenheten har gjort mig till en mer orolig människa i allmänhet. Mer känslig för masspsykologin. Redan innan kriget bröt ut i Ukraina så har jag blivit mer rädd för krig, trots att jag aldrig någonsin ens tänkt på krig förut. Denna rädsla trodde jag först var djupt irrationell alldeles innan ett brutalt och förnuftsvidrigt krig bröt ut. Men det är inte pandemin i sig som har varit den stora faktorn, den ju är ett normalt naturfenomen kan man säga, utan alla de olika reaktionerna på den, på båda ytterkanterna. Jag saknar också att kunna resa på ett ledigt sätt. Att röra mig genom Europa, att på det viset skildra Europa, har varit en grundförutsättning för mina böcker.

– Du nämner kriget, rädslan för krig och känslan av maktlöshet, är det känslor som du tror kommer att påverka dina texter framöver?

– Den roman som jag arbetat med de senaste två åren och som utkommer nu i vinter har som en av huvudpersonerna en rysk-ukrainsk poet och aktivist som flytt till Väst. Den skrevs alltså före den ryska invasionen, långt innan det här förfärliga brottet mot förnuftet och människan som den ryska staten begått, men det kommer att läsas efter, när tragedin är ett faktum. Jag går just nu och funderar på hur och om jag bör ändra någonting i romanen, som alltså redan är färdig, men vars beskrivna värld, den verklighet den pekar mot, plötsligt förändrats. Det är en mycket svår fråga, som går till bottnen av relationen mellan fiktion och verklighet. Ryssland och Ukraina är inte romanens huvudtema, (den utspelar sig i Portugal), men det är en viktig bakgrund. Det finns ingenting i romanbygget som kullkastats av kriget, men det finns onekligen saker som ställts på sin spets i samband med att Ryssland på några få veckor förvandlat sig till Sovjet.

Europa förbereder sig nu på en stor flyktingvåg. Denna våg rör sig utmed vältrampade flykt­ stigar, på vägar ut som jag känner igen från allt jag läst om flykten undan den bolsjevikiska revolutionen och det hemska inbördeskriget för hundra år sedan, inte minst i samband med min research inför förra romanen. Jag kan bara hoppas – och tycker mig även se – att Europa i dag, såväl socialt som politiskt, står långt mer enat, berett att öppna sina hem åt de flyende och stå upp för de grundläggande mänskliga värden som åter igen kränks av en chauvinistisk, patriarkal, fascistisk maffiaregim.

– Skulle du säga att dina texter är ett sätt för dig att reagera och reflektera över vår samtid?

– Jag tror att varje kompetent litterärt verk inbegriper den världsbild inom vilken det tillkommer. Det vill säga: författarens samtid i vid bemärkelse. Romanen behöver inte adressera denna samtid, men den bär på den, oundvikligen, och den tänker på den, såsom en människa tänker på sig själv genom att helt enkelt vara sig själv.

Den självbiografiska dimensionen finns, men den är nog inte den vedertagna. Vi föreställer oss gärna att författare skriver om sådant som de på ett eller annat sätt upplevt. Men det är snarare så att de upplever det de skriver. Det är verket som blir en del av en, inte tvärtom.

Om EU:s pris för samtida litteratur

European Union Prize for Literature (EUPL)

Priset delas varje år ut till ett tiotal europeiska samtida författare som ett sätt att stödja och uppmärksamma europeiska författare. Syftet är att visa den europeiska samtidslitteraturens mångfald, främja spridning av europeiska litterära verk inom Europa och stimulera till ett ökat intresse för litteratur från andra europeiska länder. Prissumman är 5 000 euro och pristagarna deltar i olika evenemang på exempelvis de större bokmässorna och på litteraturfestivaler i Europa. En antologi tas fram med textutdrag från prisvinnarnas böcker och med översättningar på engelska eller franska. Översättning av verk som är skrivna av de författare som får priset främjas också genom att dessa titlar prioriteras inom ramen för översättningsstödet inom Kreativa Europa.

Intervjun togs fram för Kreativa Europa i fokus #1 2022.

Läs mer

Kreativa Europa i fokus #1 2022

Hör mer från Maxim i Kreativa Europa-podden

European Union Prize for Literature (EUPL)