Anders Fällström är rektor för Mittuniversitetet i Sundsvall och Östersund sedan 2017. Med kultur på schemat ska Mittuniversitetets studenter bli bättre yrkes-människor.Han tycker att bildning och kultur är viktiga inslag i en akademisk miljö och att genom kultur blir studenterna bättre rustade i svåra tider och växer sig starkare i goda tider. I civilingenjörsutbildningen ingår till exempel dans, film, musik, teater och litteratur. Konst som provocerar, en novell som irriterar eller en föreställning som upprör – det ger tänkande människor som samhället behöver.
Han anser att det behövs fler goda krafter och mer samverkan för att göra kultur och bildning till den tillväxtmotor den har potential att vara.
Vad är din största läsupplevelse?
– Min största läsupplevelse måste nog sägas vara två romaner jag läste under mitt sista år i gymnasiet och medan jag gjorde lumpen. Den ena var August Strindbergs "En dåres försvarstal". Den andra är av en helt annan karaktär och är också en bok som följt mig under hela mitt liv och som jag många gånger läst om. Det är Dostojevskijs ”Idioten” som innehåller så väldigt mycket tänkvärt, fint och också motsägelsefullt. En bok jag alltid bär med mig i hjärtat.
Vad är mest angeläget att göra för att öka läsningen hos barn och unga?
– Kanske är det så att tillgång, tid, motivation och eventuellt stöd är de viktigaste faktorerna. Jag tror ju att intresset är det viktigaste. Att var och en som ingång i läsandets fantastiska värld kan hitta något som verkligen tilltalar dem. Kring något ämne som de är intresserade av. För att var och en ska hitta "sin ingång" måste det finnas ett stort och brett utbud. Där blir lärarna i skolan liksom skolbiblioteken och bibliotekarierna väldigt viktiga. Sedan måste det finnas tid. Tid att samtala, tid att läsa och att det finns regelbundet.
Förmodligen är också t.ex. besök i skolor av författare eller andra personer som verkligen kan berätta om en bok viktiga. De kan fånga intresset och få eleverna att börja läsa.
– Det gäller att skapa en kultur där läsning är helt normalt. Jag tänker ofta på året jag bodde i Moskva där i princip varje person i tunnelbanan satt och läste romaner. Detta oavsett om det var en ungdom, en universitetsstuderande, en fabriksarbetare, tjänsteman eller någon annan.