I februari 2022 utkom Re|Shaping Policies for Creativity: Addressing culture as a global public good.

Rapporten har som mål att informera, inspirera och bidra till åtgärder som säkerställer dynamiska och mångsidiga kulturella ekosystem. System som är rättvisa för konstnärer och kulturaktörer och som är tillgängliga för publiken och även fördelaktiga för samhället i stort. Global Report-serien tittar bland annat på vilka framsteg som har gjorts inom hållbar utveckling och inom kulturområdet med syfte att uppnå Agenda 2030. Rapporten baseras på uppgifter som är inhämtade på global, regional och nationell nivå. Utgivningen är finansierad av Sverige.

2022 års upplaga granskar i synnerhet: 1. Hur situationen ser ut för de kulturella och kreativa sektorerna 2. Hur intressenternas genomförande och ägande av konventionen har påverkat kulturpolitiken med syfte att främja en hållbar styrning som också är baserad på mänskliga rättigheter samt tillgång till kulturella möjligheter och resurser.

Rapporten belyser nuvarande och framtida utmaningar inom områden som: digital miljö, mediemångfald, hållbar utveckling, professionella konstnärers och kulturaktörers mobilitet, jämställdhet och konstnärlig frihet. Rapportens innehåll och slutsatser är värdefull information för den fortsatta dialogen och för Unescos världskonferens om kulturpolitik och hållbar utveckling, MONDIACULT 2022.

Med uppdraget att bidra till Agenda 2030, ger rapporten en förnyad vision och bättre förståelse för vad som påverkar mångfalden av kulturyttringar och olika sätt att förankra kultur och kreativitet i en bredare offentlig politik.

Rapporten är uppdelad i tio tematiska kapitel som kretsar kring fyra mål:

1. Stödja hållbara system för kulturpolitiken,
2. Uppnå ett balanserat flöde av kulturproduktion (varor och tjänster) och öka rörligheten för professionella konstnärer och kulturaktörer,
3. Integrera kultur inom hållbar utveckling,
4. Främja mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.

Några av de viktiga slutsatser som presenteras

Stödja hållbara system för kulturpolitiken

• Konventionen fungerar som en stabiliserande kraft, särskilt under kristider.
• Samtidigt som betydande förbättringar har observerats så går regeringars utveckling långsamt, främst på grund av brist på sektorsövergripande samarbete.
• Med några få undantag så minskar stadigt offentlig investering i kultur vilket har en stark påverkan på motståndskraften och hållbarheten för de kulturella och kreativa sektorerna, särskilt i kristider.
• De redan existerande svaga punkterna för konstnärer och kulturaktörers arbetsvillkor har förstärkts av covid-19-pandemin vilket kräver ett tydligare erkännande av konstnärers och kulturutövares särskilda behov.
• I det löpande arbetet med konventionen handlar det ofta om rapportering för att kunna få en samlad bild av situationen. Även om vissa framsteg har gjorts när det gäller datainsamling och utveckling av system för informationsinsamling så behöver den digitala kompetensen och kapaciteten öka.

Uppnå ett balanserat flöde av kulturproduktion (varor och tjänster) och öka rörligheten för professionella konstnärer och kulturaktörer

• Med några få undantag så har det under de senaste fyra åren (sedan den förra rapporten) inte gjorts några åtgärder för att underlätta rörlighet för konstnärer och andra kulturaktörer från utvecklingsländer. Som ett resultat så är deras tillgång till andra länders tjänster och marknader väldigt svag.
• Covid-19-pandemin har inneburit en avgörande förändring vad det gäller rörlighet. Samtidigt som stigande kostnader och hälsocertifieringar skapar nya barriärer, så finns möjligheten att utveckla digital rörlighet och hållbara och miljövänliga sätt.
• Åtgärder som syftar till att utöka utvecklingsländernas kunnande om exportmetoder för kulturföremål och tjänster och att bemästra digitala färdigheter är avgörande för att komma till rätta med obalanser i flödet av dessa varor och tjänster.

Integrera kultur inom hållbar utveckling

• Det faktum att hållbar utveckling ingår i Agenda 2030 öppnar för många olika sätt att integrera kulturen. Dock har endast ett begränsat antal av konkreta handlingsplaner för att stödja mångfalden av kulturyttringar varit inspirerade av Agenda 2030.
• De kulturella och kreativa sektorerna behöver påskynda sin övergång till hållbar kulturproduktion och konsumtion. Sektorn är dock för underfinansierad för att kunna åstadkomma snabb förändring.
• Sammanlagt går endast 0,23% av utvecklingsbiståndet till kultur och återuppbyggnad. En nedgång förutspås på grund av covid-19-relaterade lågkonjunkturer också under de kommande åren, vilket är oroande för framtida kultursamarbeten.

Främja mänskliga rättigheter och grundläggande friheter

• Angrepp på den konstnärliga yttrandefriheten fortsätter att öka under 2020. Trots att vissa länder genomfört lagförändringar till gagn för den konstnärliga yttrandefriheten så finns det en oroande tendens att lagarna inte följs. Lagarna behöver bevakas, skyddas och följas upp lokalt.
• Trots vissa framsteg kvarstår en allmän brist på förståelse för konstnärlig frihet, det finns ett behov av allmän kompetens- och kapacitetsuppbyggnad för området.
• Kultur- och människorättsförsvarare, och civilsamhällets organisationer, engagerar sig i allt större uträckning för att övervaka och förespråka konstnärlig frihet, bland annat genom att erbjuda fristäder för konstnärer. 
• Det saknas tillräcklig statistik angående kvinnliga aktörer inom kultur- och mediesektorn. Däremot tyder mycket på att kvinnor fortsätter att vara underrepresenterade när det kommer till chefsroller och tilldelning av offentliga bidrag. Kvinnors arbete är också mindre synligt och uppmärksammas i lägre grad än sina manliga motsvarigheter.

Läs mer

Rapporten, Re|Shaping Policies for Creativity: Addressing culture as a global public good

Kulturrådet är nationell kontaktpunkt för Unescos 2005-konvention som ska skydda den kulturella mångfalden och internationellt kulturutbyte.

Mer om konventionen och vårt arbete