Kiruna, Sverige och Europa
Så har expertpanelens utlåtande kommit och föreslagit Kiruna till att bli kulturhuvudstad i Europa 2029 jämte Lublin i Polen. Ett omfattande och intensivt arbete har nått en skiljelinje för de sökande städerna – att med utmärkelsen i hamn genomföra, eller trots förlust, ta vara på sin plan för 2029.
I Polen var det tjugo städer som ansökte om att bli europeisk kulturhuvudstad 2029. I Sverige bara två, vilket påpekades av kommunstyrelsens ordförande i Uppsala när han i sitt tal gratulerade Kiruna till titeln. Det tål att funderas på. Betydelsen av ett kulturhuvudstadsår för staden och länet men också landet i fråga bör ses över tid. Utmärkelsen är ett kraftfält och en möjlighet som gestaltas olika beroende på stad men också tid. Tidsandan och den självbild som genereras påverkar vad och hur vi minns.
Så vad har vi att vänta oss inför kulturhuvudstadsåret 2029. Båda städernas förslag så kallad bidbooks ligger på webben och är intressant läsning. Kiruna 2029 har Movement som tema med samisk och tornedalsk kultur, gruvan, rymden och flytten av staden som utgångspunkt. Uppsalas ansökan Between the Lines integrerar kultur i hela stadsutvecklingens alla delar.
1998 valde jag själv medvetet att flytta hem till Sverige och då Stockholm efter nästan tre år i Amsterdam. Jag tänkte att chansen att få något litet projektjobb inom kultursektorn skulle väl finnas… Det tog lite längre tid än jag tänkt att få ett BETALT jobb i kultursektorn men till slut så. 2014 var jag i full sving i mitt jobb som förvaltningschef för Kultur och fritid Gävle som var en av de städer som sökte men förlorade mot Umeå. I Gävle var fokus i ansökan kulturell allemansrätt, något som trots förlusten blev viktigt och vägledande för kulturens plats i staden. Kulturtrappan, Gävles kulturgaranti för alla barn i grundskolan lever fortfarande kvar och i helgen öppnas ett generöst nytt kulturhus: Agnes med stadsbibliotek, biograf och konsthall.
1998, tre år efter Sveriges inträde i EU och efter slitsamma år av budgetsanering efter 90-talskrisen blev det viktigt att visa på kulturens vitala roll för samhällsutvecklingen. Platsutveckling var det nya svarta och kulturen blev central. Musik, mode, konst, mat – allt exploderade. Inkluderande praktiker för olika människor och platser utforskades. Många nya fristående verksamheter växte fram såväl i Stockholms förorter som runtom i landet. För bildkonstområdet som jag redan då kände väl betydde de nya medel som Kulturrådet började fördela en stärkt infrastruktur: Tensta konsthall och Färgfabriken i Stockholm men också Röda sten i Göteborg och Wanås i Knislinge. Helt klart vitaliserade Stockholm ’98 samtalet om kulturpolitikens riktning och förutsättningarna för kultur vilket möjliggjorde för stärkta internationella relationer.
2014 fick Umeå utmärkelsen med samiskt liv och kultur som utgångspunkt. Jag minns att alla kulturkonferenser gick av stapeln i Umeå detta år. Tack vare de viktiga debatter om samiska kulturaktörers förutsättningar som pågick så innebar programmet en brant inlärningskurva om samisk kultur för många av kultursektorns företrädare i Sverige. Debatten om och kring kulturhuvudstadsår torde vara en del av själva manifesterandet av europeiska demokratiska värden. Vilken bild presenteras, av vem och för vem. Tio år efter Umeås kulturhuvudstadsår är årets julkalender på SVT en produktion med både samiska konstnärer bakom manus och framför kameran. Många samiska konstnärer lyfts fram som de mest spännande i vår tid. Umeås kulturhuvudstadsår kan självklart inte ta åt sig hela äran av detta men jag tror att arenan som Umeå 2014 skapade var betydelsefull.
I år har jag hunnit besöka två av de tre kulturhuvudstäderna: den fantastiska gamla universitetsstaden Tartu i Estland och kuststaden Bodö i norra Norge. Att kulturhuvudstäder inte längre är Europas huvudstäder ger möjlighet att upptäcka fler delar av Europas länder och få en fördjupad kunskap om kultur och historia. Jag bär med mig den starka upplevelsen av besöket på Estlands magnifika nationalmuseum där platsens komplexa historia och Estlands långa motstånd mot grannen i öst manifesterades i såväl samling som i utställningar.
En två veckors resa i norra Norge med nedslag i Kautokeino, Karasjok, Alta, Tromsö, Lofoten och avlutades i Bodö. Att förstå Norges moderna historia, krigets inverkan, fiskets betydelse samt samers och kväners kultur och historia. Jag kan bara uppmana er alla att nyfiket besöka Europas kulturhuvudstäder och bygga relationer som bär för framtiden. 2025 heter de Chemnitz, Tyskland och Nova Gorica, Slovenien.
Kajsa Ravin, generaldirektör Kulturrådet
Läs mer
Lista över kulturhuvudstäder på Europeiska kommissionens webbplats