Jokkmokks unga läsråd
Författaren Moa Backe Åstot är läsrådsledare för åtta ungdomar i Jokkmokk. De har särskilt fokus på samiska berättartraditioner och flerspråkighet.
Text av Moa Backe Åstot.
Jag är 12 år. Jag har precis läst ut Ann-Helén Laestadius bok Sms från Soppero, och inom mig brinner en längtan efter att ta tillbaka mitt förlorade modersmål – precis som Agnes i boken. Ur föräldrarnas bokhylla hämtar jag den samiska ordboken och gömmer den på mitt rum. Jag skriver ett mejl till Ann-Helén och berättar om min bakgrund och min längtan. Till min förvåning svarar hon, långt och uppmuntrande. Ett svar jag kommer att bära med mig länge.
Jag är 23 år. Jag har nyligen debuterat som författare med ungdomsboken Himlabrand. I inkorgen hittar jag ett mejl med inledningen: ”Jag är en tjej på tretton år som drömmer om att leva som du.” Hon berättar att hon vill skriva böcker. Att hon funderar kring sin identitet och kan relatera till huvudkaraktären i min bok. Jag svarar långt och uppmuntrande, med en förhoppning om att hon kommer att förverkliga sina drömmar en dag.
Jag är 25 år. Jag och Ann-Helén Laestadius gör oss redo att kliva upp på scenen tillsammans, för att samtala om våra nya böcker inför publik. Vi pratar om mejlet jag en gång skrev till henne. Om hur hennes böcker gav mig mod att tillägna mig ett språk som tidigare generationer förvägrats, och att så småningom skriva mina egna böcker.
Jag är 26 år. Jag talar samiska, och har genom språket kommit närmare mitt kulturella arv och min identitet som same. Jag skriver böcker jag önskar att mitt unga jag hade fått läsa, till alla som är unga idag. Det kommer ett mejl från läsambassadören Agnes Török: ”Vill du leda ett ungt läsråd i Sápmi?” Jag svarar ja, för inom mig brinner en längtan. En längtan efter att dela med mig av min språkresa, för att visa att det är möjligt att återta det språk familjen berövats. En längtan efter att hjälpa andra att hitta till litteraturen, eftersom jag vet hur stor påverkan rätt bok kan ha i en ung människas liv. En längtan efter att, tillsammans med ungdomarna i läsrådet, utforska de berättartraditioner vi har i Sápmi – både muntliga och skriftliga – och reflektera kring hur vi kan förvalta dessa traditioner och föra dem vidare till kommande generationer.
Vuxna i bokbranschen frågar sig: Hur ska vi få ungdomarna att läsa? Vuxna i Sápmi frågar sig: Hur ska vi få ungdomarna att tala samiska? Jag tänker att det mest effektiva sättet att få svar på dessa frågor är att gå direkt till källan. Att låta dagens ungdomar komma till tals, och lyssna noga på vad de säger. De är en ytterst viktig länk i kedjan från generation till generation, vidare in i framtiden.