Starkare fokus på konstnärlig kvalitet

– Man skulle kanske kunna säga att instruktionen är som ett nytt DNA för Kulturrådet, säger Eva Bergquist i ett samtal med kulturjournalisten Gunilla Kindstrand.  

I juni fick Kulturrådet en ny instruktion. Den är formulerad på ett delvis nytt vis. Vilka är, enligt din mening, de viktigaste förändringarna?

– Den nya instruktionen är mer strategisk och mindre operativ än tidigare. De viktigaste förändringarna är:

1. Starkare betoning av konstnärlig kvalitet och konstnärlig frihet.
2. Ökad koncentration på kärnuppdraget som bidragsmyndighet för konstarterna.
3. Minskad betoning av de breda främjande-, informations- och samverkansuppdragen. Kulturrådet definieras nu mer som en myndighet med ett kärnuppdrag och därmed mindre som en generell kulturpolitisk utvecklingsaktör. Utgångspunkten är konstarterna och hur de offentliga insatserna tillgängliggörs. Sammantaget är vi på väg mot ett nytt DNA i verksamheten.

Kan man se det som att ni blir en ny slags expertmyndighet?

– Ja. Det finns ett brett, spetsigt, nyfiket och spännande kulturliv i olika delar av landet, men det är bara Statens kulturråd som kan ha det samlande nationella helikopterperspektivet. Till en del handlar det förstås om geografi och att en geografisk överblick kräver samverkan. Men det handlar också om kapaciteten att göra analyser. Det ska bli spännande att våga vara den expertmyndigheten.

Vem har den överblicken över Sveriges kulturliv idag?

– Den övergripande överblicken - ingen, skulle jag säga. Sedan har självklart olika myndigheter och branschorganisationer överblick inom sina respektive fält.

Hänger den här instruktionen samman med de kulturpolitiska målen på ett annat vis än den tidigare?

– Ja, inte minst för att det finns en tydlig markering om att vi ska värdera de konstnärliga aspekterna snarare än de bredare samhällspolitiska nyttorna. Det är konst – av alla kategorier så klart och av hög kvalitet - som sedan, ibland, kan skapa andra nyttor.

Hur kan ett ökat fokus på konstnärlig frihet komma att påverka Kulturrådets arbete?

– Den konstnärliga friheten är en direkt förutsättning för konstnärlig kvalitet. Den insikten ska genomsyra hela vårt arbete, på kansliet liksom i våra arbets-och referensgrupper och i alla andra delar av verksamheten. Vi fördelar varje år närmare tre miljarder kronor. Det ger oss en oerhörd tyngd i de här frågorna, som vi behöver hantera både varsamt och lyhört.

Ytterligare en förändring är skrivningen om internationellt och interkulturellt arbete. Är internationaliseringens tid över?

– Givetvis ska vi vara kvar i de internationella sammanhangen. Både den nationella och internationella utblicken ska bidra till vår roll som expertmyndighet. Den internationella potentialen följer - precis som för eventuella samhällsnyttor av att vi stödjer konst av hög kvalitet. 

Regeringen har stärkt sitt fokus på kulturella och kreativa branscher, som nu har fått en permanent plats i instruktionen. Hur ska Kulturrådet förhålla sig till det?

– Det här är en ny basindustri i Sverige med en omsättning på över 600 miljarder kronor. Vår myndighet arbetar med det som är kärnan för de kulturella och kreativa branscherna – det konstnärliga. Intresset för kulturella och kreativa branscher är en utveckling av kulturpolitiken. Samma logik finns i regeringens initiativ till breddad finansiering av kulturområdet. Den speglar tanken att kulturen är större än kulturpolitiken. Kulturlivet är oerhört mångfacetterat i sin finansiering och organisering. De offentligt stödda aktörerna utgör bara en liten del av helheten. De verksamheter som Kulturrådet stödjer korskopplas in i en gigantisk sektor som finansieras via näringsliv, föreningar och så vidare- och inte minst via publiken. Än så länge saknar vi en övergripande bild av den här komplexiteten, men det är uppenbart att det krävs ett nytt synsätt, också från oss. Vårt uppifrån och ned-perspektiv i bidragsgivningen måste kunna möta det som växer nerifrån och upp och som behöver matchas med statliga medel.

Du har en lång och varierad yrkesbakgrund i kulturvärlden: statsvetare utbildad i Paris och Stockholm, departementsråd på Kulturdepartementet, kulturråd vid Sveriges ambassad i Washington. Det var du som 2012 skrev Framtidskommissionens underlagsrapport ”Är framtiden kulturens re-renässans?”. Närmast kommer du från uppdraget som kulturdirektör och förvaltningschef vid Region Stockholms kulturförvaltning. Under 2024–2025 var du särskild utredare i Filmutredningen. Vad är det viktigaste du tar med sig från de här erfarenheterna?

– Att det som är centralt för den nationella nivån är inte alltid är centralt för den som verkar lokalt eller regionalt. Det är viktigt att respektera de olika nivåernas förutsättningar och uppdrag. Som statliga tjänstemän har vi en starkt normerande makt som vi måste vara medvetna om.

Sedan en tid finns ett uttalat politiskt mål att de administrativa kostnaderna inom myndigheterna ska minska. Vad kan det betyda för Kulturrådet framöver?

– Det är en fråga som måste var giltig för oss hela tiden och i alla led. Vi ska maximera medlen som ska ut i samhället. Vi måste vara mycket försiktiga med att skapa processer som äter av resurserna.

Texten är en kort resumé av ett längre samtal som fördes på Kulturrådet den 19 augusti.