

Högskoleprovsläsning
Ett läsfrämjande initiativ med högskoleprovet som ram. För att alla ska kunna delta, oavsett läsförmåga, får deltagarna tips på böcker som finns i flera versioner – klassisk, lättläst och nedkortad. De väljer den version som passar dem, men får ändå möta liknande ordförråd och innehåll.
Kulturrådet har pratat med Emma Eriksson, bibliotekarie på Tranemo bibliotek.
- Aktör: Tranemo bibliotek.
- Ålder: 16–22 år.
- Antal deltagare: 13–15 personer.
- Omfattning: 5 träffar á 1 timme.
- Mål: Att stärka läsförståelse och inspirera deltagare att utforska olika genrer, sätta läsningen i ett sammanhang och motivera läsning av texter som kan kännas svåra eller tråkiga.
Läsförmåga är idag avgörande för att ta del av samhället och delta i demokratiska processer – men många unga saknar tillräcklig läsförståelse. När Emma läste artiklar om studenter som hade svårt att läsa på universitetet väcktes idén om att försöka göra skillnad.
– Jag har gjort högskoleprovet några gånger och tycker det är kul. Så jag tänkte: Tänk om mitt engagemang kan smitta av sig till andra som tycker det här är dötrist?
En väg till ökad läsförståelse
Träffarna fokuserar på högskoleprovets olika verbala delar: ordförståelse, läsförståelse, ord i kontext och engelska texter.
Deltagarna får följa med i texterna på en stor skärm medan Emma högläser ur klassiska texter, facklitteratur och krönikor. Under läsningen skriver deltagarna ner svåra ord. Sedan undersöker de tillsammans vad orden betyder – och vilka källor som är tillförlitliga. Diskussioner om innehållet blir en naturlig del, och en gemensam läsupplevelse växer fram.
För att alla ska kunna delta, oavsett läsförmåga, får deltagarna tips på böcker som finns i flera versioner – klassisk, lättläst och nedkortad. De väljer den version som passar dem, men får ändå möta liknande ordförråd och innehåll. Det skapar inkludering och tillgänglighet. Deltagarna får utvärdera träffarna vid sista tillfället.
Tryggt, tillåtande och jämlikt
Emma inleder varje träff med att presentera sig, sin bakgrund och varför hon gör detta. Hon poängterar att hon inte är lärare – och att deltagarna inte är elever.
För att skapa trygghet och jämlikhet sitter alla kring ett runt bord. Deltagarna turas om att prata i ”rundor”, där alla får komma till tals.
Så hittar deltagarna till träffarna
Insatsen spreds till en början via mun-till-mun-metoden. Emma känner en ungdom sedan tidigare och berättade om sin idé. Därifrån spred sig informationen vidare till fler klasser och ungdomar i olika åldrar.
Emma har också knutit olika kontakter med bland annat skolbibliotekarier. Inför kommande omgångar planerar hon att använda fler kanaler: affischer, sociala medier och bibliotekets webbplats.